Titel: No Man’s Sky
Utvecklare: Hello Games
Releasedatum: 2016-08-10
Betyg: 7/10
Så var det äntligen dags. No Man’s Sky har släppts till slut och det är med stor vördnad jag sätter mig framför min PS4 för att börja utforska det i stort sett oändliga universumet som Sean Murray och Hello Games skapat. Och till en början är det allt som jag drömt om. Jag vaknar upp på en öde planet full av vackra och underliga växter och djur. Miljön liknar den i såväl Star Wars som Star Treks universum fast med färger och former dragna till max.
Vyerna är mer än ofta hisnande och ger mig svindel när jag blickar ner i avgrundsdjupa raviner eller spanar upp mot någon av planetens mindre månar. Jag grips av en lust att utforska planeten samtidigt som jag också vill ge mig av ut i rymden. Dock krävs det en del reparationer av mitt kraschade rymdskepp så jag väljer att inleda med att utforska planeten till fots.
Till min hjälp har jag en jetpack som gör det enklare att ta mig upp för kullar och berg, samt en multitool som gör att jag kan samla metaller och andra ämnen som krävs för att uppgradera utrustningen samt för att laga mitt rymdskepp. På planeten cirkulerar ett antal Sentinels, vakt-droider som är där för att se till att jag inte gör allt för mycket skada på planetens flora eller fauna. Så länge jag håller mig måttfull i mitt skördande låter de mig vara, men så fort jag gör för stor åverkan slår de om till attackläge och jag måste skjuta ned dem för att undvika omedelbar eliminering.
På planeten kan jag scanna såväl Flora & Fauna och logga i mitt register och ladda upp i en större databas. Denna syssla får mig att känna mig som Darwin på Galapagos och att jaga runt efter en planets samtliga arter är en syssla som kräver såväl uppfinningsrikedom som uthållighet.
Med hjälp av de mineraler som jag samlat in kan jag nu reparera mitt skepp och bege mig ut i rymden. Runt den sol som min första planet kretsar finns ett antal andra planeter samt en rymdstation där jag kan köpa och sälja metaller och andra varor för att på så sätt tjäna pengar för att köpa ett nytt skepp eller andra verktyg.
I mitt rymdskepp kan jag utforska rymden och stöter då och då på andra skepp som ibland vill skjuta ned mig och ibland bara passerar på väg någon annanstans. Till en början är mitt eget skepp såpass dåligt utrustat att det inte finns någon mening i att utmana skeppen på luftdueller. Först längre fram i spelet börjar du kunna uppgradera skeppet såpass mycket att du har en chans att skjuta ner de skepp som du stöter på under dina resor.
Fram tills denna punkt i spelet är allting precis som jag drömt om. Vackert, hisnande, spännande och mystiskt och med ett lugnt fast intensivt speltempo. Det är dock nu som problemen med No Man’s Sky börjar dyka upp. Efter varje planet som du väljer att utforska blir känslan av att upptäcka något för första gången mindre och mindre. Rymdstriderna ser likadana ut i varje del av universum och såväl djur som växter börjar kännas igen i mindre variationer.
Resa utan mål
Målet med spelet, att ta sig till universums kärna, känns oändligt långt bort och det är svårt att finna mening i grindandet efter mineraler och andra ämnen endast för att ta dig vidare. Ingenting nytt verkar hända oavsett hur många galaxer du reser genom och alla planeter ser till slut likadana ut. Spelet är dock trevligt att återkomma till då och då, bara för att få vistas i världen och som en avkopplande syssla som kan kontrastera mot andra, mer intensiva, spel. Som det indiespel som No Man’s Sky egentligen är får det mer än godkänt.
Som den överhypeade produkt den marknadsfördes som är det dock en mindre besvikelse. Hoppet står nu endast till att Hello Games kommer med nya uppdateringar som tar spelet vidare. Jag ser till exempel gärna att det skulle gå att utforska universum med en vän samt att man kan bygga egna baser på planeterna. Och kanske, kanske att Hello Games till slut bjuder på ett sätt att aktivera de mystiska portalerna.